Life at Noble Guardians

Life at Noble Guardians

About a wild dogs life

in domesticated disguise

Nuläget

Ras standardPosted by Kirsten 18 Jun, 2009 16:20:23

NULÄGET

Genetisk variation
Canaan dog är en numerärt liten ras. Rasen finns i ca 15 länder. Sammanlagt finns idag ca. 3000 canaan dog. Än idag avlas vilda hundar in, både från öknen och från beduinerna. Den senaste inkorsningen gjordes 2003 . Men det blir svårare och svårare att hitta vilda canaan dog. En av orsakerna till detta är den strikta rabieskontrollen i Israel, vilket innefattar utrotning av kringströvande hundflockar. En annan orsak är civilisationens utbredning som allvarligt begränsar livsutrymmet för vilda canaan dog. Då aveln idag, till stor del bygger på dessa inkorsningar, finns tyvärr en dålig framförhållning inför den dag då inte fler vildhundar går att få tag på.

”Omsättningen” på aktiva kennlar i Europa är stor. Nya kommer till och gamla slutar. Däremot är antalet aktiva relativt konstant, ca. 5 st.. Detta gör att rasen ständigt går igenom flera små ”flaskhalsar”, för att sen blandas upp igen.

Samarbetet mellan de europeiska kennlarna är dock stort och aktivt. Nya hundar från Israel tas regelbundet in i aveln. Däremot är avelsutbytet med USA mycket litet.

Hälsa
Canaan dog har inga kända ärftliga sjukdomar. Naturens eget avelsurval är en stor del av förklaringen till detta. Fall av HD, PRA, Patella luxation och autoimmuna sjukdomar har observerats hos enstaka hundar.

Exteriör
I dagsläget finns stor variation av typ, storlek och färg hos canaan dog.

Under de senaste åren har efterfrågan på svarta hundar ökat. Detta har lett till en viss överrepresentation av svarta hundar och aveln på dem. Denna trend verkar nu avklinga.

Man kan även se en tendens till att hundarna blir allt större. Det förekommer idag hanhundar som väger upp emot 35 kg. Rasens maximala vikt är 25 kg.

Mentalitet
Semivilda hundar har inte lika utpräglade flyktreflexer som byhundar. Det gör att de oftast fungerar bra i vårt samhälle. Redan de första infångade hundarna utmärkte sig med att de var lätta att tämja och hade en stor anpassningsförmåga till olika miljöer.

Reaktionsförmågan hos canaan dog är högt utvecklad. Detta betyder att de är alerta, på allt som händer runt omkring dem.

Vildhundar har en mycket stark självbevarelsedrift, och en stark motivation för att undvika alla typer av faror. Därför är det typiskt för rasen att vara försiktig med främlingar och främmande situationer.

De har en stor inlärningsförmåga och en stor språksäkerhet gentemot andra hundar och andra arter (t.ex. människor). Detta gör den till en lätt hund att samarbeta med. Den förstår snabbt vad som förväntas av den.

Canaan dog är en territoriell hund, och har därför en viss vaktlust.

Då rasens jaktlust nästan enbart utrycks i vallningsbeteenden, är canaan dog oftast lätta att träna till att ha lösa.

Redan Professor Menzel beskrev den stora individuella variationen av beteenden och reaktioner som fanns hos de första infångade hundarna. Detta har inte ändrats till idag. Få raser uppvisare en så stor variation av mentala egenskaper som just canaan dog.

Funktion
Canaan dog används idag nästan enbart till sällskap och utställning. Enstaka individer tävlar i lydnad och agility. I Finland fungerar en grupp canaan dog som slädhundar. I USA används flera canaan dog som vallhundar.
Tyvärr har rasens användning som tjänstehund nästan helt upphört. Bättre hundanläggningar och större kunskap om hur man undviker överhettning, har gjort det möjligt för det israeliska försvaret att använda sig av ”vanliga” tjänstehundsraser.
Den dåliga tillgången på vildhundar anges också som orsak till att canaan dog inte används som tjänstehund idag.

Informationen är hämtad från www.hundstunden.se

Rasens historia

Ras standardPosted by Kirsten 18 Jun, 2009 16:09:54

HISTORIK


Vildhund

Canaan dog är liksom australisk dingo och carolina dog en s.k. semivild hund. De är återförvildade hundar som härstammar från de tidigaste domesticerade hundarna. Canaan dog är en av de mycket få hundraser/typer som har anpassat sig till ökenklimat. Studier gjorda på Tel Aviv University och Ben Gurion University of the Negev har visat att canaan dog har en ovanlig förmåga att anpassa sig till extrema temperaturer och vätskebrist.
Då de ofta lever i bergstrakter, har de en god balans och stor smidighet.
De lever i familjegrupper på samma sätt som vargen. Semivilda hundar lever generellt i stabilare familjegrupper än vad ”byhundar” gör.

Beduinhund

Beduinerna har sedan länge levt med canaan dog. De har använt hundarna till att vakta tältlägren. Liksom många byhundar fungerar de även som barnvakter. Beduinerna hämtar sina hundar från öknen. Anmärkningsvärt är att de inte avlar på de infångade hundarna, utan i huvudsak skaffar nya valpar från öknen.

Tjänstehund

När Haganah (judiska försvarsmakten) skulle upprätta en hundenhet, vände man sig till Professor Rudolphina Menzel, psykolog och hundtränare. Då de vanliga tjänstehundsraserna inte klarade av det varma klimatet och den tuffa terrängen, började Professor Menzel att titta på den lokala vildhunden.
Här hittade hon en hund, med alla de egenskaper hon sökte, för att få en bra tjänstehund – en alert och smidig hund, territoriell och med högt utvecklade sinnen (enligt rysk forskning har icke domesticerade hundar ett bättre luktsinne än domesticerade). Hon lurade in dem i sitt läger och började vinna deras förtroende. Hon fångade också kullar med viltfödda valpar, som hon fann otroligt enkla, att tämja. Den första lyckade vuxna ”fångsten”, kallade hon Dugma. Det tog henne sex månader att fånga honom, och efter bara ett par veckor i fångenskap, kunde hon ta med honom till stan att åka buss. Hon hade stora framgångar med sina hundar, som tjänstehundar åt Haganah. De var fantastiska i sitt vaktarbete och visade sig vara mycket framgångsrika i patrullering och spårarbete. De var även en av de första hundraser, som tränades till att söka minor.
Rasen döpte hon till canaan dog efter landets gamla namn. Professor Menzel var noga med att bevara rasens naturliga egenskaper. När det fanns möjligheter till det, så blandades det in vilda hundar, i programmet.

Sällskapshund

Israeliska kennelklubben godkände canaan dog 1953.
1965 exporterade Professor Menzel 4 st. canaan dog till USA. Samma år togs den första canaan dogen in i England. Det var en viltfödd tik från Syrien. Strax därefter exporterades flera hundar till Tyskland.
1966 godkände även FCI rasen. Rasstandarden var då skriven av Professor Menzel. Efter hennes bortgång 1973 har aveln tagits över av Myrna Shiboleth (kennel Shaar Hagai) och uppfödare i andra länder.
Den första canaan dogen kom till Sverige 1999.


Informationen är hämtad från www.hundstunden.se

Rasstandard

Ras standardPosted by Kirsten 18 Jun, 2009 15:08:19

Standard för CANAAN DOG

Ursprungsland/hemland:
Israel

Användningsområde:
Vakt- och skyddshund

FCI-Klassifikation:
Grupp 5, sektion 6

Bakgrund/ändamål:
Canaan dog härstammar från de vildhundar som funnits i Mellersta Östern i årtusenden. Rasen utvecklades på 1930-talet i dåvarande Palestina av Rudolphina och Rudolph Menzel som startade ett avelsarbete med halvilda s k pariahhundar. Dessa hundar användes av beduiner som vakt- och herdehundar och var idealiskt anpassade till miljö och klimat. Canaan dog har använts för militära ändamål av den israeliska armén. Rasen erkändes 1966 av FCI.

Helhetsintryck: Rasen skall vara medelstor, välbalanserad, stark, kvadratisk och av vildhundstyp. Könsprägeln skall vara tydlig.

Uppförande/karaktär:
Rasen är uppmärksam och snabb i reaktionerna. Den kan vara misstänksam mot främlingar och ytterligt försvarsbenägen, men får inte vara aggressiv. Rasen kan vara vaksam både mot djur och människor. Den är utomordentligt tillgiven sin ägare och lämplig för dressyr.

Huvud:
Huvudet skall vara välproportionerligt och medellångt. Det skall till formen likna en trubbig kil. Det verkar bredare än det är på grund av de lågt ansatta öronen.
Skallen skall vara tämligen flat. Viss skallbredd tillåts hos kraftfulla hanhundar.
Stopet skall vara grunt, men markerat.
Nostryffeln skall vara svart.
Nospartiet skall vara kraftigt, medellångt och medelbrett.
Läpparna skall vara strama.
Käkarna skall vara starka. Bettet skall vara ett fulltaligt sax- eller tångbett.
Ögonen skall vara mörkbruna, något snedställda och mandelformade.
Mörka ögonkanter är väsentligt.
Öronen skall vara lågt ansatta, upprättstående, tämligen korta och breda samt något rundade i spetsarna.

Hals:
Halsen skall vara muskulös och medellång.

Kropp:
Kroppen skall vara kvadratisk.
Manken skall vara väl utvecklad.
Ryggen skall vara plan.
Ländpartiet skall vara muskulöst.
Bröstkorgen skall vara djup och måttligt bred.
Revbenen skall vara väl välvda.
Buken skall vara väl uppdragen.
Svansen skall vara högt ansatt, bäras ringlad över ryggen och ha borstlikt yvig behåring.

Extremiteter:
En välbalanserad helhet utan överdrivna vinklar är väsentligt.

Framställ:
Frambenen skall vara fullständigt raka.
Skuldrorna skall vara snedställda och muskulösa.
Armbågarna skall ligga tätt an mot kroppen.
Framtassarna skall vara starka, runda och kattlika med hårda trampdynor.

Bakställ:
Bakstället skall vara kraftfullt.
Låren skall vara kraftiga och ha måttliga fransar.
Knälederna skall ha god vinkel.
Hasorna skall vara lågt ansatta.
Baktassarna som framtassarna.

Rörelser:
Travet skall vara snabbt, lätt och energiskt. Rörelserna skall uppvisa märkbar vighet och uthållighet. Korrekta rörelser är väsentliga.

Päls:
Täckhåret skall vara tätt, hårt och rakt.
Det skall vara kort till medellångt.
Underullen skall vara tät och riklig.
Färgen skall vara sandfärgad till rödbrun, vit, svart eller fläckig, med eller utan mask. Om mask finns måste den vara symmetrisk.
Svart mask är tillåten hos alla färger.
Alla färger får ha vita tecken.
Symmetrisk teckning är vanligt.
Grå, brindle, svart med tan-teckning eller trefärgat är inte tillåtet.
Ökenfärger som sandeller guldfärgad, röd eller crème-färgad är mycket typiska för rasen.

Storlek/vikt:
50-60 cm
Hanhundar kan vara avsevärt större än tikar.
18-25 kg

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Informationen är hämtad från http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI273.pdf